metalgirlization

Som barn själv så vet jag mycket om just det här ämnet. Jag har studerat föräldrar som är mina egna väldigt noga.

Jag är själv vet om att jag ska göra mina sysslor och och ta reda på MINA saker och allting liknande.

Mina föräldrar tror att de behöver shata på oss men vissa barn behöver inte bli påminda flera gånger om en sån enkel sak som att duscha t.ex och om de säger till en gång redan att de ska plocka undan i köket så kanske de går in på sitt rum och det kan antingen betyda, 1. De ska göra det men måste lämna av sig saker från skolan eller göra en sak innan den kan städa i köket. 2. De är kanske haft det jobbigt och tar det lite lugnt och inte stressar.

Det är såna enkla saker som inte föräldrar ser för de har alltid bråttom om allting!

Det verkar som att det enda dom bryr sig om är hur andra ska tycka och pengar. Min mamma t.ex är skild nu och bara jobbar och sliter, jag vill hjälpa henne men jag är ju en vanlig tjej på 16 års ålden och de flesta familjer städar och donar på helgerna för då har man tid. Min mamma jobbar ibland på helger så hon städar på vardagar och det ställer kaos för mig och min syster som sttädar på helgen för vi har skola på dagen och då bryr mig ju sig inte speciellt mycket om att städa då har man ju annat att tänka på som flöjt lektioner och liknande aktiviteter som vi har.

Jag klippte mig häromdagen mig själv, då stod jag i badsummet och klippte och sen när jag va klar tog jag bort så mycket hår som möjligt med mina händer och trasor och sopade sen gick jag och la mig. Men sen när mamma fick syn på det så blev hon rasande och det är en sak som jag får problem med. Min mamma hade ju dammsugit dagen innan och det visste jag om men jag tänkte städa och dona sen på helgen då jag hinner. Barn blir väldigt lätt irriterad om dess föräldrar har kort stubin. Direkt när mamma börjar skälla och skrika så lyssnar inte jag, jag tänker på irriterande hon låter och hur vi hade det när vi bodde med hela familjen.

Mamma var alltid ute och festade och hade kul och kom hem sent efter jobbet för hon hade åkt och festat efter jobbet och lämnat alla hemhushåll åt mig och min lilla syster och våran sjuka pappa. Vi fick städa hela huset tvätta, stryka kläder, hänga tvätt, diska, bädda alla sängar och ibland laga mat. alla hushåll en mamma ska göra.

Jag och min syster blev såklart väldigt trötta på allt slit med hemma och skolan för vi fick nog skäll varje dag då so vi blev väldigt dryga och trötta och slöa. Vi blev helt enkelt psykiskt sjuka.

Om vi blev dåliga i skolan är ju det själv klart inte vårat fel, Det är ju såklart föräldrarnas.

Föräldrar som inte hejar på och lyser upp barnens vardag är en dålig förälder, barnet kommer bara bli sämre och må sämre inte bry sig och till slut strunta i allt. Man ska ge barnet en chans att visa vad de vill och kan.

Barn kan mer än vad vuxna tror! De får ju inte chansen att visa det bara. Mina drömmar måste jag bygga på själv för mina föräldrar vill inte hjälpa mig.

"Jag vill bli flygvärdinna" och tjäna pengar och ha ett bra lyckligt liv så jag kan hjälpa mina föräldrar när de blir stor.

"Jaha, ok men tror du att du är tillräckligt smart för det? Du har ju nästan IG i franska och jag tror inte att du är inte tillräckligt snygg för det."- Mamma/Pappa. Jag tror inte att barnet blir så glad av att höra det och ger upp och kanske blir städare och tjänar dåligt och bor fattigt sen när de växer upp för de förlorade hoppet om att försöka och viljan att bli nånting. Man ska verkligen hjälpa barnet med sina drömmar för det är det som gör att barn blir glada och friska och blir bra människor. Jag skriver det här för att berätta och upplysa om vad som är bäst för dig och ditt barn. Bara för att jag inte fick en bra uppfostran kan jag iaf. berätta vad som kan hjälpa andra barn till att bli bra barn.